Någonting måste pågå i den lilla kroppen, något är fel, men jag har absolut ingen aning vad det är. Nu är det tredje dagen som jag knappt hinner tömma stomin, påsen fylls på hela tiden. På grund av det sitter inte påsen som det brukar heller, huden under plattan blir fortare irriterad. Påsen släpper om den är för tung för länge. Lisa är inte förkyld, hon visar inga täcken på att hon har fått något virus, bröderna är pigga. Dock rinner det bara igenom henne. Inte så länge sedan minskade man flöden och Lisa kunde vara lite mer bortkopplad från alla slangar och vara ifred, vara sig själv. Nu är det droppet med Max fart oavbrutet. Imorgon ska vi lämna prover och jag hoppas vi får något svar. Det är ju det med hirschsprungs sjukdom, ibland ser alla prover ok ut, ändå mår inte kroppen bra. Tarmarna har ett eget liv, finns inte så mycket samarbete med resten av kroppen. Man vill så gärna hoppas att det blir bättre, att något händer och livet vänder. Samt vet man att det inte är möjligt. Att det inte finns några mirakulösa mediciner eller kurer.
Hon mår lite illa senaste dagarna, aptiten är borta, hon har knappt ätit något idag. Annars brukar hon småbråka om att kunna få mer mat under sina måltider.
Det vänder senare eller tidigare. Men det är inte lätt att se hur Lisa mår....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar