Det är en vanlig fredag, dagen är nästan över. Mattias jobbar natt, barnen sover, jag gör inget. Jag gör absolut ingenting, eller jo, jag sitter och tittar på tv, dricker öl, som Mattias bryggde åt mig för 3-4 månader sedan, just denna är min favorit.
Idag har jag handlat massa kläder åt Liam och Alex, jag är så mycket med Lisa så killarna hinner växa ut sina kläder utan att jag märker det. Det är vanligt här. Nya ljusstakar flyttade hem till oss från Indiska, inte för att jag behövde dem, men jag tyckte väl att de var fina och kunde göra huset mysigare i höstens vals.
På TV:n går det en bra film, en väldigt bra film faktiskt, tycker jag, det handlar om livet och döden. Man ska undvika se sådana filmer när man går genom jobbiga perioder, man ska nog nöja sig med komedi eller romantik. Men nej, jag sitter och ser på den filmen. Det handlar om en familj, pappa, mamma och barn. Mamman dör i cancer, allt händer väldigt fort.....så filmen är ganska jobbig.
Plötsligt är mina tankar så långt borta från filmen, jag har en enda fråga i huvudet som jag inte ens kan svara på. Vad är det som är jobbigaste? När barnet förlorar sin mamma eller när mamma förlorar sitt barn? Varför just mamma? Jo, för att det är mamma som dör i filmen, inget annat.
Jag känner personligen föräldrar som förlorat sina barn, nyfödda, små, och nästan vuxna. Jag känner dock ingen som gick bort där barnet förlorat sin förälder. Den frågan är kanske ganska sjuk, vem i hela världen ska ens jämföra de här två olika saker. Hmmm, mitt sjuka huvud. Om ni skulle bara veta vilka tankar växer i det.
Jag kan inte tänka mig livet utan mina barn, och jag hellre dör så att de stannar med sin far än jag lever utan dem, något av dem. Eller tänker jag fel? Jag ändå tror, jag tror starkt, att det är vi, föräldrar, som ska dö före våra barn. Visst är det mycket jobbigt för dem att mista sin förälder. Men jag känner att tvärtom är helt sjukt fruktansvärt fel.
Barn ska inte dö, men de gör det ibland ändå, av olika orsaker. Ibland räddar de andra liv, tack vare dem lever andra barn.
Fredagen är nästan över, det är ingen mysfredag, bara en vanlig fredag där jag sitter med mina tankar, spekulerar, hoppas, blir rädd och hoppas igen på en bättre dag nästa dag.
Idag har jag handlat massa kläder åt Liam och Alex, jag är så mycket med Lisa så killarna hinner växa ut sina kläder utan att jag märker det. Det är vanligt här. Nya ljusstakar flyttade hem till oss från Indiska, inte för att jag behövde dem, men jag tyckte väl att de var fina och kunde göra huset mysigare i höstens vals.
På TV:n går det en bra film, en väldigt bra film faktiskt, tycker jag, det handlar om livet och döden. Man ska undvika se sådana filmer när man går genom jobbiga perioder, man ska nog nöja sig med komedi eller romantik. Men nej, jag sitter och ser på den filmen. Det handlar om en familj, pappa, mamma och barn. Mamman dör i cancer, allt händer väldigt fort.....så filmen är ganska jobbig.
Plötsligt är mina tankar så långt borta från filmen, jag har en enda fråga i huvudet som jag inte ens kan svara på. Vad är det som är jobbigaste? När barnet förlorar sin mamma eller när mamma förlorar sitt barn? Varför just mamma? Jo, för att det är mamma som dör i filmen, inget annat.
Jag känner personligen föräldrar som förlorat sina barn, nyfödda, små, och nästan vuxna. Jag känner dock ingen som gick bort där barnet förlorat sin förälder. Den frågan är kanske ganska sjuk, vem i hela världen ska ens jämföra de här två olika saker. Hmmm, mitt sjuka huvud. Om ni skulle bara veta vilka tankar växer i det.
Jag kan inte tänka mig livet utan mina barn, och jag hellre dör så att de stannar med sin far än jag lever utan dem, något av dem. Eller tänker jag fel? Jag ändå tror, jag tror starkt, att det är vi, föräldrar, som ska dö före våra barn. Visst är det mycket jobbigt för dem att mista sin förälder. Men jag känner att tvärtom är helt sjukt fruktansvärt fel.
Barn ska inte dö, men de gör det ibland ändå, av olika orsaker. Ibland räddar de andra liv, tack vare dem lever andra barn.
Fredagen är nästan över, det är ingen mysfredag, bara en vanlig fredag där jag sitter med mina tankar, spekulerar, hoppas, blir rädd och hoppas igen på en bättre dag nästa dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar